Jag har skorna..

Japp, joggingskorna är köpta sen en månad tillbaka.

Planen har och är väl att orka jogga 5km. Detta var planen förra och ja, förr förra sommaren oxå.. Ja, det gick ju inte som planerat kanske. Men jag tränade hör och häpna bort 9kg på mitt första försök då. Jag har inte heller gått upp dom igen.

Nu är det egentligen inte vikten som är mitt mål. Jag vill må bättre och orka mer. Man ska inte bli andfådd av att gå ner i källaren och upp igen..

Men att ta sig ur soffan är tydligen mycket svårt. Skorna är kanske jobbiga att knyta på? Gå vet jag ju hur man gör ju? Och jogga hade jag väl inte tänkt att slänga mig in i.. Power walks (eller typ lunka fram) och sen bygga upp med jogging sen. Så vad är det som stoppar mig då? Lathet? Dåligt självförtroende? Osäkerhet...

Vad ska jag ha som mål då?

Klara att ta mig upp för backen vid kyrkan utan att dö? För det känns även som jag ska ramla ihop när jag går den biten.. Konditionen är lika med noll här. Eller ska jag ta samma som förut, mina 5 km? Känns ungefär lika troligt att orka springa 5km som att jag skulle kunna hoppa jämfota till månen..

Men om vi säger att första målet är att få in minst två tränings tillfällen i vecka nu första månaden. Sen får vi se vad vi ska satsa på sen. Kanske känns inte de där 5 kilometerna så långt borta när jag väl kommer i gång?*Tvivlar*

Har nog svamlat färdigt nu.. I morgon blir det att sparka i gång hurt-bulle generna! För jag har faktiskt ett par sådana. Pappa min som snart är 50 skulle lätt varva mig på motions spåret och när jag lagt mig ner för att dö efter mitt halva varv lär han ha sprungit klart sina 5km.

Bra mat och mindre socker får det bli efter påsk. För jag kommer inte kunna låta bli påskgodis, så är det bara.