Har tänkt mycket på bröllopet och Rasmus idag när jag städat och lagat mat. Jag minns så tydligt första gången han sa ”Jag älskar dig..” Det var i telefon, han var hemma hos sina föräldrar 16 mil bort och skulle jobba några dagar. Vi pratade om allt möjligt och sen när vi skulle säga hej då så säger han ”Jag älskar dig”. Jag blir chockad. Jätte chockad. Så chockad att han får inget hej då.. Jag bara slänger på luren.

Han: Jag älskar dig

Jag: ”Klick.. ”

Ringde jag upp igen? Nej, Ringde han upp igen? Nej..

Vi pratade senare över msn, hela natten faktiskt.. Jag somnade med datorn i sängen och när jag vaknade hade jag ett par meddelande med: ”Sover du?” på skärmen. Jag förklarade för honom att jag tyckte om honom men att säga jag älskar dig, det kunde jag inte än. Det tar tid för mig att släppa in människor. Att känna mig trygg i deras sällskap.

Men tydligen slutade det ju bra ;)

Men att ta mod till sig och säga jag älskar dig till någon för första gången och få reaktionen att den i andra änden av telefonen lägger på luren.. Ja, jag hade nog inte tagit det så bra som han ;) ha ha..