Nu har jag fått i kattkräket medicinen =)

Fick köpa en ny tablett och i dag tog jag upp honom i famnen höll fast honom och tvingade in tabletten och höll igen munnen tills han svalt.

Varför gjorde jag inte detta igår?

Jo, Sigge är en skyggis.. Eller i allafall var han en. När vi fick honom så låg han under soffan och fräste, morrade och slog efter oss. Han bet även Rasmus i handen en gång så vi fick åka till jour-läkare.

Sigge har sakta, sakta blivit bättre men jag har liksom fortfarande skyggis tänket kvar i huvudet. Att: ”åh, nej.. stackars lilla skygga katt som blev misshandlad.. Så rädd för händer och fötter.” Behandlade honom fortfarande som om han var livrädd vilket säkert skrämde honom.

Dock insåg jag en sak i går när vi bråkade han och jag. Varje gång jag försökte fånga in honom eller rörde honom såg jag ingen rädsla alls i de där runda fina ögonen. Han var bara inte villig. Han skulle INTE äta den där jäkla tabletten bara. Han total vägrade.

Så efter en natts sömn och efter att köpt ny tablett insåg jag att min "stackars lilla skyggis" inte är en stackars skyggis längre. Han är MIN katt och litar på mig. Så med nytt självförtroende så gick det jätte smidigt =)

Allt satt i mitt huvud, hade jag bara inte känt den där rädslan över att han skulle bli jätte rädd och bita mig hade det gått mycket smidigare i går med.