Att vara glad men ändå vara så otroligt ledsen..

Jag minns när jag läste på facebook att min kusin skulle ha barn. Jag grät.. Jag grät och grät.. Tyckte det var orättvist, tyckte att vi förtjänade att bli med barn mycket mer än dom och sådana tankar. Jag var ju glad för deras skull men vi hade ju redan försökt så länge själva att bli med barn. Nu är deras underbart söta flicka snart 5 månader.. Och vi? Ja, vi har massa att vara lyckliga över men ändå saknas något stort.

Varför jag tänker på detta i dag? Jo en av mina bästa och närmsta vänner har blivit moster! Och jag är så glad för hennes och hennes systers skull., helt underbart! Hoppas allt gått fint för mamma och bebis, längtar efter att få se bilder sen. Men jag minns också hur jag grät i Rasmus armar när jag kom hem efter att fått reda på att hon också var med barn men inget hände hos oss.

Att känna såna känslor är jätte jobbigt. Jag menar den framför mig som berättar om nyheten sprudlar ju av glädje och vill skrika ut nyheten. Medan jag som sitter mitt i mot efter 18 månaders försök att bli med barn nickar och ler.. Sen känner jag mig som världens hemskaste människa som gråter när någon är lyckligast i världen med sin nyhet. Skuldkänslor på ångesten och sen alla dessa tankar..

Sen vissa dagar kan jag utan att bli det minsta ledsen gå och titta i klädaffärer på barnkläder, se program på tv om graviditeten, lyssna på andra som pratar barn osv. Sen vissa dagar känns jag lika stabil som ett korthus byggt på spelkort.

Jag håller på att bli galen här.. Försöker verkligen inte tänka på detta nu. Vi sa att vi skulle pausa i barntänket under bröllop och flytt men det går inte.

Min hjärna klarar inte av mer tankar snart. Den exploderar snart i småbitar.

Lugna ner dig, andas och ta det som det kommer? Du är fortfarande så ung, det kommer..

Lätt att säga.. Jävligt svårt att följa.

Behövde ventilera lite tankar.. Vet inte ens om det make any sense..

Jag håller på att bli galen här.. Försöker verkligen inte tänka på detta nu. Vi sa att vi skulle pausa i barntänket under bröllop och flytt men det går inte.

Min hjärna klarar inte av mer tankar snart. Den exploderar snart i småbitar.

Lugna ner dig, andas och ta det som det kommer? Du är fortfarande så ung, det kommer..

Lätt att säga.. Jävligt svårt att följa.

Behövde ventilera lite tankar.. Vet inte ens om det make any sense..