Skrev aldrig något om provsvaren och hur det gick hos doktorn. Behövde kanske lite tid att ta in allt själv först.

Svaren var bra, inga fel på oss alls.

Svar som ska göra en glad eller hur? Men tyvärr så reagerade inte jag så.. Vi satt där och jag höll Rasmus hand så hårt.. Nervös och orolig. Så säger doktorn att ALLT är bra. Ägglossningen funkar precis som den ska och allt är fint med Rasmus också. Så varför händer inget?

Börjar gråta här och håller ännu hårdare i Rasmus hand, försöker förklara för doktorn hur det känns men det behövs inte så många ord, han förstår och har möt så många innan oss med samma problem. Det är skönt att vi hittat en läkare som bryr sig.

Så vad händer nu? Ja.. Vi ska försöka själva igen ett tag med ÄL-stickor. Men detta verkar inte funka då jag inte får något positivt resultat på dem. Vilket egentligen inte ska spela någon roll om vi ändå har sex regelbundet och om ägglossningen nu funkade borde det blivit ett positivt graviditetstest nu tycker jag..

Första månaden av "prova själv" är över nu och inte ett positivt svar på Äl-stickorna. Enligt doktorn så var det en vis procent kvinnor (kommer inte ihåg hur många) som inte fick några utslag på Äl-stickorna och jag verkar väl vara en av dem då.

Och sex? Ja det börjar kännas som ett tvång nu. Något vi måste för annars får vi inga barn. Och hur kul är det? Inte alls.. Jätte härligt när man i soffan innan läggdags säger att:
- ja, i går hade vi inte sex det betyder att vi måste nog ha det i dag.
- Måste vi? svarar han..
- Ja, vi måste nog det svarar jag tillbaka.
- Okej, då har vi väl det då.
 Ingen passion här inte..

Hade varit så härligt att kunna stänga av en stund, åka långt bort med bara Rasmus och strunta i ALLT, bara vara.. Kanske spa? Unna oss massage och bubbelbad, champagne och jordgubbar i vita morgonrockar i ett lyxigt spa. Låter fantastiskt i mina öron..