Eftersom de var födda ute så var vi människor ganska läskiga i början även fast de blivit lite hanterade och matade ute, men det tog inte lång tid innan Melvin tog över lägenheten och mig som sina egna. Kungen av lägenheten! =)

Nemo däremot tog det lite mer lirkande med. Han är fortfarande en väldigt skygg katt men han älskar sin ”mamma”. Minns när jag skulle fånga upp honom i lådan de sov i när vi precis fångat in dem.. Han fräste, spottade och tog sig igenom handtaget på en bananlåda för att komma bort från mig. Lilla magra röda lurvtuss..