Julkänslor, höstmörker och saknad..
Har inte mått så bra och gör väl inte det fortfarande om jag ska vara ärlig. Känner mig lite som en sjunkande sten ibland. Sen hjälper inte mörkret till överhuvudtaget. Kolsvart klockan 5 är inte riktigt okej tycker jag.. Sen att så mycket annat runt om inte vill sluta vara jävligt jobbigt gör inte saken bättre. Orken finns inte riktigt. Men julen och tanken på snö piggar upp och jag tänkte koncentrera mig på detta för att inte sjunka till botten på havet.
Älskar julen och allt runt där! Alla ljus, handla perfekta julklappar (behöver inte vara dyra alls, bara tanken finns där), GLITTER, tomtar, bak, pyssel, GLÖGG, mammas vita kroppkakor, tvinga katterna sitta i en fin rad och ta julbilder (har inte lyckats än efter 4 års försök), julmusiken och att kladda med knäck som aldrig brukar stelna.. Åhh vad jag längtar.
Men har börjat planera julen och julkänslorna knackade på och typ två sekunder senare exploderade i ett nu fasen skiter jag i vad alla säger och börjar julpynta! ;) Lugn Ingen julgran och tomtar.. Än.. Storstädat, hängt upp ett par juliga gardiner och satt upp en och annan ljusstake i fönstren. Älskar det och får sån energi, sen att Rasmus säger att gör du så när jag frågar om det är för tidigt eller om det är okej att jag börjar... Ja då finns det inget som stoppar mig ju! =) Ha ha.
Men mitt i allt detta kan jag endå stanna upp och känna sån förbaskad saknad och sorg. När jag står där och putsar mitt fönster och sjunger med i en julsång som är så uttjatad att jag kan vart enda ord i den så kommer tankarna att denna julen var ju planen att fira med ”Torkel” (namnet vi bestämde vi skulle ha som arbetsnamn till kommande bebis).. Jag såg fram i mot pappa som tomte och ett gallskrik för att tomtemasken är läskig.. Någon som sitter i allt julklappspapper och sliter sönder det i glädjetjut.
2 år sen vi satt där innan jul och planerade för första julen med barn. Rasmus och jag. Nu försöker jag istället bara tänka på annat som ni kanske förstår inte funkar alls. Kunde inte för mitt liv föreställa mig att det skulle vara så här jobbigt. Jag skulle ju gifta mig och ha 3 barn så var det ju bestämt. Men nu är jag glad om vi bara kan få gåvan att få ha ett, vilket känns helt hopplöst och långt borta.. Men jag ska inte skriva som om vi aldrig kommer få bli föräldrar. Positivt tänkande och lite jävla anamma var det jag skulle försöka med ju. Precis just nu ska jag bara tänka på julen och vintern. När våren kommer blir det att ta tag i drömmen igen. Har många saker kvar att testa och om ett år sätter vi igång och försöker få adoptera om inget händer.
Ska fortsätta pyssla här hemma och göra det mysigt. Synd man inte har julmust eller glögg ;)
Ska även ta tag i ett projekt som kommer bli jätte roligt att göra. Emmili som gav mig ideen och mer material än vad jag får varje dag kan man inte önska. Så ska faktiskt sätta mig ner och skriva ner allt.
Alla som får allergiska reaktioner av julen får väl blunda eller låtsas som det är sommar eller något.
MEN det är bara: 50 dagar och 10 timmar kvar till den 24 december ;)
Tack,kul att du tyckte det :)
Vad ledsen jag blir när jag läser detta. Ge inte upp! En dag, på ett eller annat sätt är det er tur! Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig, eller man kanske inte får barn på det sättet man föreställt och planerat, men när man väl är där så inser man att det var det här som var er väg.
Är självklart inte samma som med barn, men jag har många gånger i livet blivit besviken, arg och ledsen när det inte blivit som jag planerat eller föreställt mig, men sedan kommer helt plötsligt en helt annan lösning som jag inte ens tänkt på, och i efterhand inser man att det var det rätta för mig.
Hoppas ni kan stödja varandra och att allt ordnar sig!