Att vara glad men ändå vara så otroligt ledsen..

Jag minns när jag läste på facebook att min kusin skulle ha barn. Jag grät.. Jag grät och grät.. Tyckte det var orättvist, tyckte att vi förtjänade att bli med barn mycket mer än dom och sådana tankar. Jag var ju glad för deras skull men vi hade ju redan försökt så länge själva att bli med barn. Nu är deras underbart söta flicka snart 5 månader.. Och vi? Ja, vi har massa att vara lyckliga över men ändå saknas något stort.

Varför jag tänker på detta i dag? Jo en av mina bästa och närmsta vänner har blivit moster! Och jag är så glad för hennes och hennes systers skull., helt underbart! Hoppas allt gått fint för mamma och bebis, längtar efter att få se bilder sen. Men jag minns också hur jag grät i Rasmus armar när jag kom hem efter att fått reda på att hon också var med barn men inget hände hos oss.

Att känna såna känslor är jätte jobbigt. Jag menar den framför mig som berättar om nyheten sprudlar ju av glädje och vill skrika ut nyheten. Medan jag som sitter mitt i mot efter 18 månaders försök att bli med barn nickar och ler.. Sen känner jag mig som världens hemskaste människa som gråter när någon är lyckligast i världen med sin nyhet. Skuldkänslor på ångesten och sen alla dessa tankar..

Sen vissa dagar kan jag utan att bli det minsta ledsen gå och titta i klädaffärer på barnkläder, se program på tv om graviditeten, lyssna på andra som pratar barn osv. Sen vissa dagar känns jag lika stabil som ett korthus byggt på spelkort.

Jag håller på att bli galen här.. Försöker verkligen inte tänka på detta nu. Vi sa att vi skulle pausa i barntänket under bröllop och flytt men det går inte.

Min hjärna klarar inte av mer tankar snart. Den exploderar snart i småbitar.

Lugna ner dig, andas och ta det som det kommer? Du är fortfarande så ung, det kommer..

Lätt att säga.. Jävligt svårt att följa.

Behövde ventilera lite tankar.. Vet inte ens om det make any sense..

Jag håller på att bli galen här.. Försöker verkligen inte tänka på detta nu. Vi sa att vi skulle pausa i barntänket under bröllop och flytt men det går inte.

Min hjärna klarar inte av mer tankar snart. Den exploderar snart i småbitar.

Lugna ner dig, andas och ta det som det kommer? Du är fortfarande så ung, det kommer..

Lätt att säga.. Jävligt svårt att följa.

Behövde ventilera lite tankar.. Vet inte ens om det make any sense..

Varit så fint väder nu ett tag och då kommer jag mig inte för att blogga. Ska väl försöka att få ut ett inlägg varje dag i allafall, eller är det överambitiöst det med kanske ;)

Saker som hänt:

• Dagarna rullar på jätte fort och snart är det dags att gifta sig!

• Både mina och Rasmus bröllopskläder är inhandlade

• Vi har blivit med hus! Eller ja, vi kommer få hyra ett hus här på ön och det känns både helt fantastiskt underbart och skit läskigt på en gång.

• Rasmus har äntligen semester!

• Vattnet är äntligen behagligt att bada i, så ska snart ner till hamnen =)

• Hjälpt mamma med att lägga in garn på hemsidan

Jag är en människa som oroar mig för allting hela tiden och det är väl ingen underbar egenskap precis. Andra människor är väl lyckliga över att få det man verkligen vill.. Jag ville ju flytta! Jag trivs inte i lägenheten och allt detta stök som är här på sommaren med puben precis bredvid. Då borde ju huset vara en enorm lättnad och lycka?! Jo, det är det.. Men ändå så oroar mig för ALLT.. Uppvärmning, pengar, trädgård, katterna, flytten, Rasmus och jobbet osv... I all evighet. Har drömt mardrömmar om flytten och blir så trött på mig själv som inte bara kan andas, ta det lugnt och njuta av det som kommer.

Jag menar jag ska gifta mig! Vilket jag också känner panik över.. Inte över valet av man ;) Då jag är hundra procent säker på att Rasmus är min för alltid men allt annat.. Festen, ceremonin, maten..

Massa mardrömmar om detta också.

Lugna ner dig kvinna.. ? Om det hade varit så enkelt..

Ibland känns det som att oron ska göra så jag går sönder i tusen små bitar och då lär det bli svårt att pussla i hop mig igen.

Försöker ta dagarna som de kommer men det finns tydligen alltid något att oroa sig för och få ångest för. Blir som sagt galen på mig själv. I dag ska jag bara försöka njuta av solen och se till att de där bleka benen får lite solsken på sig.

Har drömt mardrömmar nu i två nätter. Vaknar alldeles kallsvettig och rädd. Vet att det är för att jag stressar och oroar mig en massa nu, känns i kroppen.. Men kan inte koppla bort all denna oro.

I går natt drömde jag att en människa stormade in mitt under bröllopsceremonin och skrek att Rasmus inte fick gifta sig med en sådan som mig. Sen försvann Rasmus och jag stod där ensam på scenen. Alla nickade och höll med i publiken.. Varför skulle jag förtjäna någon som han?

Usch, vaknade jätte upprörd och fick lov att väcka Rasmus och prata.

I natt drömde jag att pappa under bröllopsmiddagen satt i halsen och jag trodde att han skulle dö. Jag grät och hyperventilerade när jag vaknade..

Kroppen är stressad.. Och hjärnan är insnöad på bröllopet..

Naturfärger.

Grönt, brunt och guld kommer färgtemat på bröllopet vara. Kommer bli så fint. Får låna jätte vackra dukar av en vän med restaurang, kommer duka med mycket blommor och grönt utifrån och har köpt dekorationer i matchande färger. Känns jätte nervöst och spännande.. Vet inte riktigt vad jag ska ta vägen när jag tänker på att det inte är så långt kvar.. Undra hur jag kommer vara veckan innan, herregud.. Hoppas någon får något vettigt ur mig.

Ska ge mig ut på tårt-jakt med, ska runt och prata lite med bagerierna här runt och se vad de har att erbjuda. Kommer inte bli LCHF tårta utan kommer unna mig vanlig tårta på bröllopet. Eftersom vi har ganska snål-budget får den ju inte kosta så jätte mycket heller.. Vi (läs min mor och sambo, då jag är värdelös i köket) har funderat på att göra tårtan själv men vi får väl se hur det blir tillslut.

Känns som det är tusen saker som måste fixas och jag har noll koll.. Tur det är ca. En vecka och en månad kvar innan det smäller.

Har också fått inse att klänningen jag budade hem på tradera som jag ville krympa i inte kommer passa.. Så en ny klänning måste det bli. Det är väl så när man köper kläder på det viset, man kan inte byta storlek. Lärt mig något har jag gjort i alla fall =)