Det går framåt med lilla Ewan <3

 

Han är så glad att han är hemma, djursjukhuset var inget roligt ställe alls! Han går långa sträckor i huset på sina ben dock en aning vingligt ibland men oj vilka framsteg! Trodde vi skulle förlora honom där ett tag då han bara låg och inte ens kunde vända sig själv.. =(

 

Nu däremot är han fast besluten att fly ut i trädgården och tar alla chanser han kan.. Hoppar upp i fönster, smyger vid dörrarna och försöker ta sig ut i kattluckan som mamma ställt för =) Så ja, det är massa livsglädje och jävla-anama i denna kisse! Jag hoppas han blir helt återställd eller i allafall så pass bra att han kan klättra omkring i trädgården igen.

 

Lite bilder på älskling:

 

 

 

Ewan kan fortfarande inte använda sina ben. =( Det känns så hemskt att se honom så här. Han vill, det ser man verkligen i ögonen.. Men något gör så signalerna inte går fram, benen lyder honom inte.

 

Han har känsel i benen, han har inte ont någonstans så som veterinärerna kan se i allafall men han kan inte röra sina ben ordentligt. Stackarna försöker och ramlar, försöker och ramlar. Det gör riktigt ont att se. =( Men eftersom han inte är förlamad och han har lite styrka i benen så vill vi avvakta lite och se om han får tillbaka förmågan att gå.

 

Får han inte det då har vi inget annat val, vill inte ens tänka på den utgången... Men han kan inte ens ta sig till kattlådan eller maten själv.. =( Lilla älskade kisse. Jag bara gråter och gråter. Varför Ewan?

 

 

Ewan är på djursjukhuset och jag är så orolig så jag tror jag ska gå sönder. Ögonen svider efter alla tårar och jag vet inte vad jag ska göra av mig själv.

 

Det är inte bara katter, de är familjemedlemmar..

 

Älskade lilla vännen, bli bra.. Hoppas och ber om bra nyheter från veterinären i morgon.

 

 

Han kunde inte använda tassarna ordentligt och han andades så tungt.. Han röntgades och veterinären tror att han fått ett slag mot huvudet eller att det kanske är en hjärnblödning.. Han ska medicineras i natt för att se om svullnaden i huvudet kan lägga sig.

 

 

 

Jag räknar Ewan lika mycket som min som mina katter som bor här hos mig i lägenheten. Ewan är familjens katt och han är verkligen helt underbar. Kelig, mysig och älskar höga höjder!

 

 

 

Tittade igenom bilder på hårdisken i går och hittade bilder på mina små pojkar när vi precis hämtat hem dom. Det var inte så mycket med dessa små lurviga pojkar då. Men jag ville då inte ge upp hoppet om dem. Mycket fräs, spott och lirkande med mat så förstod de att jag inte var farlig och med kärlek och tom plånbok efter alla veterinär besök blev de bra igen.